Vårt mänskliga ”operativsystem” är inte primärt designat för lugn, rationell analys.
Nej, det är kalibrerat för överlevnad.
I en tid med sabeltandade tigrar och rivaliserande stammar var en dos skepticism, rädsla och en sund försiktighet avgörande för att klara sig.
Men idag kan den här inbyggda mekanismen lätt utnyttjas.
Varför lägga enorma resurser på att lugna en orolig allmänhet när man kan uppnå tio gånger större effekt genom att helt enkelt spä på rädslan?
Att bevisa att något inte finns är, som varje advokat vet, en förlorad strid.
Men att antyda en konspiratorisk plan? Det är drama. Det är engagemang.
Vi belönar alltså inte alltid sanningen, utan snarare det som bekräftar vår känsla av att vara trygga eller hotade.
Visst finns det goda skäl att vara på sin vakt ibland, men oftare handlar det om att vår hjärna är lite för förtjust i en enkel historia.
Kanske handlar det inte om att vi är ”dumma” och lätta att påverka.
Kanske handlar det i stället om att vi är effektiva.
Vi är programmerade att ta den enklaste och snabbaste vägen till det som känns sant; och ibland är sanningen helt enkelt inte den man vill den skall vara.
Fundera över detta nästa gång du ser dig själv (eller någon annan) nappa på en idé eller påstående som logiskt sett borde ha fallit pladask.
- Vad är det egentligen vi köper in på?
- Och vad kostar det oss att tro på det vi vill tro?
