MĂ€ter ni verkligen rĂ€tt saker? đ Spoiler alert: sannolikt inte.
Av all vedertagen visdom som finns i affĂ€rslivet mĂ„ste ”det som mĂ€ts blir hanterat” vara en av de mest accepterade sjĂ€lvklarheterna. Hur skulle vi kunna hantera nĂ„got som inte kan mĂ€tas?
Citatet tillskrivs vanligtvis Peter Drucker, den briljanta managementteoretikern. Men enligt ”The Drucker Institute” har han aldrig sagt detta. Av goda skĂ€l, vĂ„gar jag pĂ„stĂ„.
För, bara för att nĂ„got inte kan mĂ€tas, betyder det inte att det Ă€r oviktigt. Och bara för att nĂ„got kan mĂ€tas, innebĂ€r inte att det Ă€r viktigt.Â
Till exempel, nÀr iPhone slÀpptes 2007 var alla andra tillverkare fixerade vid logiska men smÄ förbÀttringar som kunde mÀtas objektivt. Snabbare processorhastighet, större minne, mindre format, lÀngre batteritid.
Allt förnuftigt och objektivt mÀtbart.
Men, iPhone var inte kategoriledande inom nÄgon av dessa objektiva parametrar. Till en början var batteritiden inte sÄ imponerande (cirka 30 timmar) och i motsats till den rÄdande trenden var det en jÀmförelsevis stor telefon. Den hade inte 3G, vilket konkurrenterna erbjöd i sina telefoner. Etc.
Apples fördel lĂ„g i att skriva om reglerna gĂ€llande kundvĂ€rde genom att stĂ€lla en annan, mer mĂ€nsklig frĂ„ga: och den frĂ„gan var inte ”vad kan den hĂ€r mobiltelefonen göra?â, utan frĂ„gan var snarare ”hur kĂ€nns det nĂ€r man gör det?â.
Apples fördel var psykologisk, inte teknologisk.
Detta ”psykologiska mervĂ€rde” Ă€r nĂ„got som Ă€r nĂ€stan omöjligt att mĂ€ta, men det betyder som synes inte att det Ă€r oviktigt.
à andra sidan Àr objektiva parametrar som processorhastighet och batteritid lÀtta att mÀta, men betyder inte att det Àr viktigast.
SÄ, mÀter ni verkligen rÀtt saker?


